sydamerikaviner.com

Lägsta ålder för inköp av vin i Sverige är 20 år.

NYA TENDENSER I SYDAMERIKAS VINPRODUKTION Fram till början av 1990-talet visste inte många vinkonsumenter i Argentina och Chile vilka druvor deras favoritviner var gjorda av. De hade fantasinamn av typen Etchart Privado, Súter Etiqueta Marrón eller Bianchi Chablis, där producentens namn ingick tillsammans med någon verklig eller påhittad egenskap hos vinet eller förpackningen. När vinexporten från dessa länder började ta fart år 1990 ville mottagarländerna veta vilka druvor som ingick och exportörerna fick också anpassa vinernas egenskaper till den internationella smaken. Under en 20-årsperiod blev det en hård kamp inom och mellan de sydamerikanska ländernas vinproducenter om vem som gjorde de bästa vinerna av respektive druva. Man försökte vinna fördelar genom att utse “nationaldruvor” (Malbec i Argentina, Carmenère i Chile och Tannat i Uruguay) och antalet olika druvor var därtill ganska begränsat. Konsumenterna, liksom mer eller mindre professionella vinprovare, inriktade sig främst på att kunna identifiera druvan och först i andra hand på att bedöma vinets egenskaper och kvalitet. Detta blev mer problematiskt när superkonsulten Michel Rolland och andra lyckades åstadkomma att vinerna började likna varandra alltmer, oavsett druva eller kontinent, i stället för att framhäva olikheterna. Det ledde lyckligtvis i en första omgång till att antalet blandviner, med flera ingående druvor, ökade ganska kraftigt från år 2010. Då fick konsumenter, journalister och provare i högre grad bestämma sig för vilka viner man tyckte bäst om med utgångspunkt från egenskaper och kvalitet. En annan trend blev att de största producenterna av vin i storindustriell skala, såsom Catena i Argentina och Concha y Toro i Chile, utvecklade allt dyrare endruvsviner genom minskat uttag av druvor, allt noggrannare sortering av druvorna efter skörd, längre kontakt mellan skal och must före och efter jäsningen och ytterligare sofistikerade vinifieringsmetoder. Till de senaste tendenserna hör att lansera nya druvor, som tidigare varit nästan okända i respektive land. Att många har italienskt ursprung är kanske inte så konstigt, med tanke på att flertalet av de ursprungliga vinodlarna i Mendoza kom från Italien, men också i Chile odlas åtskilliga italienska druvor. Hit hör Corvina Veronese, Ancelotta, Casavecchia, Aglianico, Barbera m fl. Också viner med relativt okända spanska och franska druvor börjar dyka upp på de inhemska marknaderna, såsom Albariño, Verdejo, Albillo, respektive Caladoc, Monastrell/Mourvèdre, Chasselas, m fl. Men den senaste och intressantaste utvecklingslinjen, särskilt i Argentina, är den framväxande gruppen av oberoende oenologer som fått kraftigt genomslag i sin försäljning av viner med nya odlings- och framställningsmetoder. Mest kända är bröderna Michelini, med Matías i spetsen, som skapat fyra helt nya företag med sinsemellan olika inriktning (Zorzal, Passionate Wines, Gen del Alma och Super Uco). Andra exempel är Alejandro Sejanovich, som tillsammans med Jeff Mausbach skapat Bodega Teho, och Mauricio Lorca, som gör reservaviner helt utan kontakt med trä i bodegan med hans eget namn. Chefsoenologerna i några av de största företagen i Argentina och Chile har också fått tillåtelse att på egen hand lansera nya viner som avviker från företagens mainstreamprodukter. Mest känd är Alejandro Vigil, winemaker på Bodega Catena Zapata. Han har ett företag (Bodega Aleanna) tillsammans med Nicolás Catenas dotter Adrianna, som 2016 fått Robert Parkers högsta argentinska poäng 98+ för vinet el Gran Enemigo Gualtallary 2012. Tillsammans med sin hustru María Sance äger han också Bodega Chachingo Legend, som fått näst högsta poäng (96/100) för vinet El Infierno 2014 i Argentinas främsta vinguide Descorchados 2016. Alla dessa oenologer, och många andra mindre kända, satsar i första hand på att låta vinernas egenskaper avspegla druvsorterna och odlingsförhållandena. Jordmån och klimat är viktigast. Sedan länge har det kallats terroir, utan att man haft de djupa kunskaper som krävs för att förstå hur detta kan återspeglas i vinet. Därefter kommer vinplantornas skötsel och först i tredje hand vinifieringsmetoder, blandning och lagring. De senare bör lyfta fram druvornas egenskaper och kvalitet i stället för att som hittills ofta bidra till att dölja brister eller oönskade egenskaper hos druvmaterialet. Det går ändå aldrig att göra riktigt bra viner på undermåliga eller felaktigt odlade druvor. På detta sätt kan man öka i stället för att minska skillnaderna mellan olika viner. Den som är genuint intresserad av alla de de angenäma upplevelser som bra viner kan ge, i stället för bara berusningseffekten, bör vara mycket tillfreds med den pågående utvecklingen.
En makalös webbplats om vin, mat och kultur i Sydamerika
Bodega Super Uco
іViva la Diferencia!